Hur fungerar kroppen egentligen? Tittar man upp så ser man att det är väldigt mycket att hålla reda på och det här är bara “namn” på få saker som har med kroppen att göra. Räknar vi upp vitaminer, mineraler, alla sorters amino syror, fetter, proteiner, hormoner och så vidare så blir det ganska jobbigt till slut…
Det är biokemi, kemi, fysik, matematik hit och dit… Elektriska pulser, nerver upp ner hit och dit…
För att få lite bra koll måste man fråga en riktigt bra och väl utbildad doktor, fysiolog, näringsvetare, personlig tränare eller liknande. De har ofta koll på det mesta vetenskapliga, om de följer studierna och läser böckerna.
Ju mer vi vet desto mindre förstår vi att vi inte vet…
Om vi frågar lite olika personer, är vi överrens? Tveksamt…
Enligt min kurs på Universitet för tillfället så är kroppsbyggare, dansare, långdistanslöpare, elitidrottare, forskare och fru Svensson inte överrens om vad som är rätt för dem, rent kostmässigt…
Låter vettigt, inte sant?
Näringsplanen för Erik 24, Aktiv & tränar styrketräning 3 gånger i veckan och springer 2 mil i veckan skiljer sig från Berit, 53, sjukpensionär + stillasittande… Därför är det viktigt att ha en öppen “syn” när det gäller kost och mat, men framförallt vara skeptisk och ifrågasättande!
Trots olikeheterna på människor är oftast rekommendationerna för kost tillämpad för en så stor del av befolkningen som möjligt, dvs, om vi rekommenderar kost X så ska det täcka 98% av det friska folkets behov eller så, vilket gör att snacket om hur man ska äta blir väldigt dumt i många fall.
“Man ska äta X, det säger någon myndighet”…
Det är säkert bra säger vi då, men i vilket syfte?
Om jag vill uppnå något annat då? Om jag vill få mer muskler, förbränna fett och så vidare, kan jag äta lika då? Svaret är uppenbart NEJ.
Att göra en kostplan som innefattar alla och deras behov, samt mål är som att göra ett stycke musik som “alla tycker om”, eller en film som alla tycker om, eller att det finns en person som alla tycker om och ger dem “rätt känslor” som t.ex. lycka, underhållning, skratt eller dyligt. Det är svårt, om inte omöjligt.
Vi har olika smak och även olika kroppar, vilket på ett sätt gör att vi alla är unika, men samtidigt så är vi inte så unika heller eftersom vi är människor också!
Vi har oftast liknande drifter som människor, men uppnår dessa drifter på olika sätt. De flesta vill ha någon form av “glädjehormon” som man kan få av en hel rad aktiviteter.
- En person
- Ett spel
- En drog
- Sex
- Sport
- Husdjur
- En resa
- Ett minne
- Hobbys och Aktiviteter
- Osv
Så länge kroppen känner sig belönad av aktiviteten så får man en tendens att tycka om den igen… och så vidare. Sen vill man ha mer och mer…
De flesta du frågar om Nikotin kommer troligen säga att det började oskyldigt med att man tog en liten snus kanske, spydde och det smakade skit… Sen tog de en till ändå… sen mer och mer och nu kan de inte sluta.
Det kan även hända med mat, framförallt “god mat” som oftast är söt, sur, salt eller fet. Det kan hända vem som helst och är helt naturligt.
Så varför kan en person äta mycket kolhydrater och behålla vikten, medans en annan går upp typ 2 kg på en timme av samma mat (okej, inte riktigt men du förstår kanske vad jag menar)? En annan kan vinna OS guld på LCHF (Björn Ferry) eller cykla tusentals mil (Jonas Colting) medan vissa känner att det inte kan träna utan kolhydrater och så vidare…
Har det med vilken aktivitet vi gör? Uthållighet eller styrka? Hur muskeln används? Hur intesivt vi tränar? Hur gammal man är? Troligtvis… Eftersom det är så otroligt stor skillnad…
Varför kan vissa inte hålla sig ifrån socker utan MÅSTE HA DET HELA TIDEN? Varför kan vissa äta hur mycket som helst, enligt dem och inte gå upp i vikt.
Hur kan vissa äta “så lite som möjligt” men ändå blir större?
Det känns förvirrade för många, och det är det kanske också… Livet ger dig många olika signaler ibland.
Igår på Idrottsnutrition föreläsningen sa läraren någon bra som jag gillade:
Allting är inte svart eller vitt…
“Att äta små portioner hela dagen, helst med mellanmål mellan mellanmålen… Livsmedelsverket rekommenderar ju nästan 6-8 måltider om dagen ibland… Det är ju JÄÄÄÄÄTTTEBRA! Man kan höja ämnesomsättningen och så vidare..” Vitt. Positivt.
Det har jag talat om tidigare här på sidan också, att det kan finnas fördelar med att äta ofta… Om man äter bra MÅLTIDER och mycket protein, då visar det sig att man faktiskt ökar fettförbränningen, i alla fall på kort sikt.
Men..
“Att småäta (Exakt samma sak som äta små portioner hela tiden), då är det genast katastrof. Det ska man inte göra! Nej nej, oj oj… Då blir man fet som ett hus om man små äter hela tiden, nej det går inte.” Svart. Negativt.
Man måste veta i vilket sammanhang allting är också. Det är viktigt att veta varför små kontrollerade portioner är “bra” och okontrollerat småätande är “dåligt” i detta fall. Är “småätande” oftast i form av godis/bullar/kaffe medan små portioner är en frukt?
Samma sak med att fasta (upphöra att äta under en period)… Att inte äta alls på 18-24 timmar kan vara JÄTTEBRA och ha en positiv effekt, men att inte äta alls på 2 veckor kan leda till ett negativt tillstånd som kallas svält. Återigen extrema fall av äta eller inte äta.
En bodybuilder kommer inte vilja äta “lite protein” utan snarare “mycket protein”, men en person som sitter stilla behöver inte lika mycket och så vidare… Det är nästan omöjligt att göra en diet som passar alla, vilket gör det hela lite ironiskt… Vem vet egentligen bäst?
Han som ser bra ut och tränar bodybuilding, ser ut som en grekisk gud eller näringsfysiologen som tittat på metabolism och ämensomsättning, hormoner, kalorier och gjort tusentals studier, men är lite knubbig?
Ja det beror väl på vad målet är, återigen.
Det är inget som säger att bodybuildern som ser otroligt bra ut för han har manipulerat kalorier, träning och kosttillskot + droger för att se bra ut (enligt de som tycker det ser bra ut) kanske är otroligt “sjuk” rent hälsomässigt.
Det är inte heller något som säger att den lite pluffsigare mannen med världens alla bosktäver efter namnet, Phd, MD, ABC, hit och dit är “hälsosam” heller.
Men många kan hålla med om att båda har god kunskap om näring, antingen genom litteratur eller erfarenhet. Det kanske är bäst någonstans i mitten, i gråzonen? Högst troligt…
Vissa saker vet vi har en direkt skadligt effekt, som t.ex. droger och saker som manipulerar kroppen på kort sikt. Men vi har för lite kunskap, tyvärr, om vad som faktiskt är “hälsosamt”… Man ändrar sig hela tiden i studier och man kan vinkla och få något att se ut som vad som helst nästan.
Grunden till många fluffiga kosttillskott med otrovärdiga studier och skit. “Det har en bevisad effekt på att öka ämnesomsättningen”, typ höjde kroppens temperatur med 1% men det är ändå en “ökning” och därmed kliniskt dokumenterad… osv
Jag kan ta mig själv… Jag tappade 16 kg på 90 dagar med hjälp av “low carb” (Under 50-100 gram per dag) med UNLIMITED fett + protein + grönsaker + vatten och enbart mat som man kan “plocka, skjuta och döda, jaga eller fiska” och så vidare för det är naturlig mat som känns rätt för mig. Det var Paleolithic diet (stenålderskost) egentligen…
Varför? Jo för jag känner att har det funkat i hundratusentalsår så är det nog ingen fara… Som vi lever nu har vi levt i ca 30 år och det är redan KATASTROF och vi har fler och fler som dör hela tiden i sjukdomar och eländigheter…
För mig känns 1,000,000 vs 30 år som ett rätt okej “argument” för min idé sen är det säkert så att det finns massa saker som ytterligare är bra, men det känns för ungt att spekulera i.
Vi får cancer av allt ena dagen, men inte andra dagen… Media… Skrämmer, säljer lösning en vecka senare (eller på samma sida) LCHF är GUDOMLIGT BRA, sedan DÖR VI AV DET…
Blåbär är bra för synen ena dagen och “kan innehålla för mycket antioxidanter” andra dagen och så vidare…
Man kan ju även få cancer av Polisstationen i Hagfors så därifrån bör man hålla sig borta.
What’s the point I’m trying to make?
Om det fungerar för ditt ändamål att gå ner i vikt som den stora grejjen är här på sidan så välj själv, Viktväktarna, Nutrilett, soppor, south beach, dukan dieten, lchf, low carb, paleo, atkins, GI, ornish, svälta dig (ej att rekommendera), tok träna eller helt enkelt hålla en stabil kost med råvaror som nästan inte ens KAN göra dig fet oavsett hur mycket du äter av dem…Är du frisk så är det troligen en ganska bra lösning för dig att kunna äta nästan vad som helst och unna dig en del godsaker också!
Är du nöjd, kör på. Missnöjd prova något annat..Sluta bara inte kämpa eller ge upp för tidigt… Låt det ta 10 år om det måste!
Läs på, få fakta, läs om folk som lyckats/misslyckats/fått återfall/hamnat i problem med låg-kalori dieter bara, för de är troligen de jag vill varna mest för… De dieter jag TROR du kommer lyckas bäst med när det är viktminskning i fokus är låg-kolydrats varianter för de är effektiva mot insulin resistans vilket är ett vanligt metabolt syndrom.
Lycka till i alla fall!
